Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 19 april 2024 Publicerat: 20 april 2024
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,77 kr. För en vecka sedan: 29,61 kr.

Tur man har starkt hjärta (?) och dricker mycket vatten (och kaffe också). Några få ord om att bo i ett växthus, kommer strax. För övrigt en alldeles vanlig vecka här i landet. Inte så värst mycket nytt under den heta solen. Eller det beror ju på hur man ser det hela. Lördagens Songkran, blev ett lugnt firande här hos oss. Dotter med son kom och hällde parfymerat vatten på våra händer. Egentligen det, som är de ursprungliga med att hälla vatten på folk. Se film som även det kommer strax. Dock blev det andra tongångar under måndagen. Japp, kommer mer om det strax också.
Läser man de engelskspråkiga tidningarna här, så var det svarta siffror gällande trafiken under Songkran. Thaiger.com skriver: The six-day Songkran festival holiday in Thailand ended in tragedy as road accidents claimed the lives of 243 people and left 1 837 others injured. Bangkok Post skrev om 287 dödsolyckor och 2 060 skador i trafikolyckor. Oavsett vilka siffror som är rätt, är det oerhört tragiskt med alla dessa olyckor. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Det går att zooma in och ut 360-bilder. Sitter man vid en dator, är det bara att ställa markören på bilden och scrolla med hjulet. Och med piltangenter på tangentbordet, kika runt i bilden eller med hjälp av musmarkören. På en telefon eller platta, kan du nypa ihop eller dra isär två fingrar på bilden, för att zooma in eller ut. Med ett finger kan du dra dig runt 360 grader. Klicka på den streckade kvadraten i övre högra hörnet, för kika i fullskärmsläge. Beroende på plattform, kan bilden öppnas i nytt fönster. 

 

Fem år – den som vågar, vinner

Satt i veckan och summerade snart mina fem år här i Thailand. (Egentligen är inte det förrän i december. Men kul och låta hjärnan få jobba lite.) Detta efter att ha läst “Våga våga – Så får du livet du vill ha” av Frida Boisen. Kände att jag fick en bekräftelse på att det jag gjorde, tog steget hit var helt rätt.

“Genom att prova nya saker, ta risker och misslyckas, kommer vi att växa och utvecklas som personer. Det är viktigt att komma ihåg att det ibland inte är så lätt att bara våga, utan att det är en tröskel som måste man måste gå över för att faktiskt ta steget. Det är värt det i slutändan när du inser att du faktiskt vågade och lyckades med ditt mål. Bara genom att våga kan vi upptäcka nya möjligheter och lära oss mer om oss själva samt världen omkring oss. Våga formulera dina drömmar och hållbart staka ut vägen från ord till handling. Unna dig att våga ta kontrollen och få livet du vill ha!” (Frida Boisen)

Så tack Frida. Hade jag inte hittat din bok, hade jag troligtvis fortfarande gått och grubblat. Nu kan jag släppa det. 

Växthus

Känns som man bor i växthus. 35-36 grader med 61% luftfuktighet, om man ska tro temperaturmätaren. Fingertopparna är ständigt skrynkliga. Som de blir när man varit länge i badet. Duscha är värdelöst. Man är snabbt lika svettig igen. Kläderna måste hängas på tork, innan de hamnar i smutskorgen.

Ut ur växthuset

Tidigare hade vi ett typiskt thailändskt stenbord med stolar, precis utanför shopen. Men det gav Ploen bort av någon anledning. Har saknat en uteplats att sitta på. Efter tolv på dagen är det skugga och blåser det lite, är det rätt skönt att sitta där i hörnan. Hittade på nätet ett enkelt bord med två stolar på DoHome. Dryga 2000 Thb. Ska se om det finns i vår butik här i närheten så man kan provsitta stolarna. Är de okej, så köper jag det. Lätt att fälla ihop och ställa undan när kvällen kommer.   

Kvinnan på andra sidan gatan

Kvinnan som bodde på stampat jordgolv, har flyttat bort. Det var ett tag sedan nu. Saknar henne inte, då hon var så ilsk mot allt och alla, mer eller mindre. Dock ser det för bedrövligt ut på platsen. Fullt med gammal bråte. Vem som ska ta hand om detta, kan man fundera på. Ingen verkar bry sig. Ska vara jag då.

 

Först telefon, nu glasögonen

Det ena avlöser det andra. Den här gången var det glasögonen. I och för sig inget jätteallvarligt, men ändå. Det som hände, var att den ena av de små plastbitarna som ligger mot näsan, hade ramlat av. Vart den tog vägen, vet jag inte. Så in till optikern där jag köpt glasögonen, som fick trycka dit en ny. Eller, de till och med bytte ut den andra också. Kostnad: 0 Thb. Sawadee krap.

Song och Phupha

Den första dagen av Songkran-firandet är till för att ära de äldre thailändarna. Dagen kallas Rod Nam Dum Hua (på thai: รดน้ำดำหัว), och traditionsenligt häller barnen parfymerat vatten i händerna på de äldre. Detta visar deras ödmjukhet inför de äldre, och att de önskar dem allt gott. Dotter med son, kom förra lördagen och önskade oss allt gott. Men det där med äldre, hmm, jag som känner mig så ung. Ploen också. 

Knappt en människa i stan

Då vi for till optikern förra söndagen, passade vi även på att ta en tur till Makro. Kändes som vi var ensamma på stan. Många har väl rest bort nu under Songkran. Mängder av butiker stängda. Var som när covid härjade som mest. 

Jisses vad skönt det var

Vi for ner till människobyn i måndags. Där köpte Ploen oss varsin vattenpistol. Lite käk på det och sedan hem. När vi närmade oss frisörskans hus, smög vi sakta med bilen. Jo då, småkillarna var ute. Drog ner sidorutan, ropade till mig en av dem. Han närmade sig bilen, jag upp med ärtbössan och sköt iväg ett par vattenstrålar. Där och då startade vattenkriget. Om jag var blöt när jag gick hem? Totalt dyngblöt, men det var de värt i denna värme. Men framförallt hade vi kul en liten stund.

Sandtempel och en elefant

Varje år i människobyn, kör de ut sand och vatten, så man kan få bygga sitt eget lilla sandtempel. Fantastisk och se alla dessa byggen. Vuxna tillsammans med sina barn, sitter och hjälps åt. På en annan plats, satt en ensam vuxen och byggde. Det var full aktivitet överallt. Hade inte Ploen varit så hungrig, hade jag gärna stannat och byggt något jag också. Men det tar vi igen nästa år förhoppningsvis. Gjorde en liten filmsnutt med de bilder jag tog från platsen.

Sandtempel i människobyn-Sangkron 2024

Simmande bollkalle

Ko Panyi även känd som Koh Panyee , är en fiskeby i Phang Nga provinsen. Ligger en bit norr om Phuket i södra delen. Har aldrig varit där själv. Tänker på bollkalle när jag ser bilden och fotbollsplan. Kan bli ett rätt så blött jobb vid eventuell match.

Nu laddar jag för söndagen

Fotbollsderby, AIK-Djurgården på söndag. Viktig match. Hoppas man kan få stiga upp på måndagsmorgonen, som en vinnare. Kanske travet kan finnas med där på ett hörn också.
Innebandyn tog slut i onsdags för Sundsvall FBC. Men bra gjort ändå, att fått varit med och fajtats om en plats i högsta ligan, SSL. Lärdomar man tar med sig in i nästa säsong. Nu väntar jag bara på SSL-finalen. I december har Sverige VM på hemmaplan.

I skrivande stund har jag ingen aning om helgen för övrigt. Jobb för Ploen, en Kronblom för mig. Läsa och bara inte göra någonting mer än så. Kanske en tur till havet när solen börjar dala, för en liten promenad. Aldrig fel. Fläktar det också, är det rent ljuvligt. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute

Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal

Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.