Jag kan redan nu säga, att det inte gick och filma inifrån tåget, då vi anländer Maeklong. Det var avspärrat. Troligtvis för att inte störa tågföraren. Men ni som vill se hur det ser ut, kan se ett tidigare inlägg, då jag filmade inifrån tåget.

Vår lilla station heter Bang Krachao. Ligger typ 10 minuter med bil från bostaden. Vi anlände lite tidigt, så när tåget kom var det så att säga från fel håll. Men vi hoppade på det och åkte först till den ena slutstationen, Ban Laem. Kostar 5 Thb. Det är hela 15 stationer från Ban Laem till Maeklong. Resan tar cirka 1 timme. Från ena stationen till den sista, kostar det 10 Thb.


 

Tåget är dieseldrivet som kör kanske i 40-50 km. Så man hinner verkligen se och upptäcka världen utanför. Om den återkommer jag snart. Att tåget inte kör fortare, kan nog vara av flera orsaker. Ser man hur de lagt rälsen, så på flera ställen går det verkligen upp och ner. Precis som man lagt ut dem efter hur naturen är. Man har typ inte planat ut marken. Eller så är det sättningar i marken som höjt och sänkt rälsen. Man tror det ska spåra ut när som helst. Det är också väldigt många vägövergångar, som dessutom är obevakade. Det kan också vara en orsak till den låga hastigheten. Det tutas titt som tätt där det drar fram. Komforten på tåget håller inte direkt SJ-klass. Men det är charmigt ändå. Jag som älskar tåg, mår som fisken vattnet när man far fram på den thailändska järnvägen.

Vackert är det också när man kikar ut på omgivningarna. Det som dock smärtar, är när man ser hur människor bor utefter järnvägen. Se gärna filmen nedan, så får ni en liten hum om hur det ser ut. Oftast ligger husen väldigt nära. Bara någon meter från rälsen. När man kommer lite utanför orterna, är det inte hus längre, utan skjul som många bor i. All respekt för att de har tak över huvudet, men man lider verkligen med dem. Hur de som bor där ser på det vet jag inte, men man önskar att det hade lite finare och bättre bostäder. Många har stora sopberg utanför husen, för det kommer väl ingen och hämtar soporna. Sopbilen tar sig inte fram. Men det är bara en gissning från min sida. En sådan här tågresa, ger en eftertanke om hur bra man har det trots allt. Men får ni möjlighet att komma till Thailand, och kanske inte direkt landar på någon turistort, åk tåg. Det går turer över dagen till kända platser från t.ex. Bangkok. Vill man sedan stanna över natten någonstans, är hotell billiga. Även om vi får betala farangpris. Men som sagt, en tågresa är en klar kontrast till Thailands alla turistorter. Det finns mycket vackert att skåda också, det ska man inte sticka under stolen med.  

 

Maeklong, tåget som passerar igenom en marknad. Markiser som måste upp och ner när det passerar. Sedan är det som en vilken marknad som helst. Tätt, tätt med marknadsstånd. Man tror inte man går utefter en järnväg. Sedan går marknaden åt alla möjliga håll. Fisk, fisk, fisk, kött, grönsaker om vartannat. Same, same överallt, men ändå är det så härligt att gå här. Trevliga människor som skrattar och pratar. Många kan dessutom några engelska ord, då Maeklong drar till sig mycket turister från när och fjärran. Nu var det knappt några turister alls här. Och det beror ju naturligtvis på Covid-19.   

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.

Efter en lång vandring på stället med lunch, så var vi åter tillbaka till tågstation. Tittar på klockan. Två timmar kvar innan vi kan åka tillbaka. Då föreslår Ploen om vi inte ska ta en bil (Van) hem. Kostar bara 30 Thb/person. Tackar som frågar sa jag, och så gjorde vi det. Tror ni jag skojar, när jag säger att man var bra trött när man kom hem. Bilen släppte av oss vid stora vägen, och därifrån gick vi hem. Vi kunde ha åkt moppetaxi sista biten, men motion är bra, eller hur. Fick möte med en apa på en mur som fick lite ananas, så gjorde vi den apan glad. Nästa rutt “på att göra listan” är tåg till Bron över floden Kwai. En mycket vacker tripp på vad jag sett på bilder. Over and out.