Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 28 januari 2022 Publicerat: 29 januari 2022

Det blev en vecka av den här veckan också. Känslosam på flera sätt och med överraskningar. Det sistnämnda stod grannen för. De med sju katter och många MC runt huset. Vi var på marknaden i människobyn förra söndagen. Rätt sent men innan de började packa ihop för dagen. När vi går där, så hör jag musik som spelas rätt högt. Skymtar mellan marknadsstånden, att det är ett gäng som står och spelaren bit bort. Då säger Ploen att det är grannen. Självklart måste vi gå närmare. Han vinkar då han får syn på mig. Hans fru står bredvid och filmar. Har inte hört ett knyst om att han var musiker. Sångare och riktigt bra. Jag har i och för sig hört tidigare, någon spela på gitarr i huset där de bor. Men trodde det mest var till husbehov som man säger. Ja, då har man lite mer vi kan prata om, nästa gång vi ses över muren.

Ser inte min vän hunden så ofta numera. Eller Go som hon heter. Men i måndags dök hon upp från ingenstans, när jag satte mig på trappen till shopen och käka bakelse. Hon verkar vara nästan helt återställd nu i höger bakben, vilket gladde mig mycket. Visade henne var hundfodret fanns. Min bakelse ville jag vara ensam på.   

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Ooohh, vad en liten gumma (gubbe) kan gno – Del 1

Alltid, och då menar jag det, alltid kliniskt rent i denna diskho. Så fort det kommer skålar, tallrikar, bestick, så tar jag hand om det. För gjorde jag inte det, skulle det ganska snabbt var fullt med disk. Ibland kan det ätas när man minst anar det. Trots att det inte var länge sedan vi åt. Så därför har jag ringat in diskbänken som mitt revir, dit bara jag har tillträde. Lite skämt åsido. Ploen fixar maten, jag tar disken. Så kan hon ägna sig åt sin symaskin istället, efter vi har ätit. Men sant är, att det kan fyllas fort diskhon, om jag inte tar hand om disken med en gång. Tur att maten vi äter är billig. Om jag har gått upp i vikt? Inte jag i alla fall. (Hoppas Ploen inte läser det sista).  

Ibland värre än en tupp

Men det kan också vara ett trevligt inslag. Beror alldeles på vilken tid på dygnet det är. Tidigt, tidigt på morgonen, nja där går gränsen. Det tar dessutom aldrig slut. Verkar ha hur mycket energi som helst. Vid templen, har en del vakter slangbella för att störa aporna, om de blir allt för framfusiga. Har nu själv börjat tänka lite åt det hållet. Men bara tänka. Nu är det inte apor i det här läget, utan…

 

800 grader, du kan lita på mig…

Riktigt så varmt har vi inte, tack och lov. Men runt 29-30 grader i skuggan, är vad vi har just nu dagtid. Känns som jag anpassat mig rätt bra med värmen. Märker att jag har inte fläkten på lika mycket nu, när jag ligger och läser, eller sitter vid datorn. Vilket är bra för elförbrukningen. Vi ska köpa en fläkt och sätta på väggen i sovrummet, så behöver inte AC-anläggningen gå på natten. Man märker på elräkningen om vi kört den mycket eller inte. Och snart mitt i värmen stundar vinter-OS.

Butiker på hjul

Mitt framför huset, bara så där. Inte glassbilen, men däremot matbilen. Ibland kommer det någon grönsaksbil som stannar, packat med grönsaker, fisk and what ever. Är man riktigt, riktigt lat, ringer man bara till 7/11 så kör de hem varorna på direkten. Vad det kostar extra, vet jag inte. Har aldrig gjort. Eller så hör man ett litet pling-pling-pling närma sig. Då är det läskförsäljaren som är på ingång. För att inte tala om melonbilen. Dock har jag inte sett den på ett tag.

Templet Wat Intharam

I Samut Songkhramprovinsen finns templet Wat Intharam. Översätter man från thai till svenska, får man följande beskrivning av templet: 

“Templet har en mycket bra grund som hjälper till att rädda liv och rädda djur. Projektet har drivits framgångsrikt i 18 år. Många liv har räddats. En del av djuren som räddades skickades till arbete på fattiggården med ett kontrakt ”döda inte & sälj inte” och kan spåras. Det kan hjälpa många fattiga bönder att bli av med sina skulder”.

Förra veckan såg vi ett reportage på tv från templet. Så på lördagen for vi dit. Väl framme kände jag igen mig. Under en av mina semesterresor hit, besökte jag och Ploen just detta tempel. Fast det kopplade inte min hjärncell alls när jag såg reportaget, att vi varit där tidigare. Nu var även Ploens dotter med familj med också. Stort tempelområde med mycket folk som var där. Det som var tråkigt och se hos djuren, var att de inte hade något ställe med halm, där de kunde lägga sig ned. Nu gick och stod de i sin egen avföring. Tycker djuren kunde haft det mycket bättre. Så vart pengarna går som kommer in till templet, kan man fundera på. För känslan är, att många människor kommer dit och bidrar, just för deras arbete med djuren.

8 bilder

Sedan avslutade vi på mitt favoritställe där man får mycket mat för lite pengar. Dock tror jag nog det har blivit lite prisökningar här också. 1000 baht (ca. 279:-) precis landade notan på. Fem vuxna, ett barn. Men då fick vi in mycket mat kan jag lova 11-12 rätter. Så det är inte mycket att knysta om.

Jag litar inte alltid på…(en personlig reflektion)

Va? Vad är det jag inte litar på? Läser en del historier om hur turister blir inlagda på sjukhus, karantänhotell där tester visar smitta, fast de inte har symptom. Så kan det naturligtvis vara. Här i Thailand gör man tydligen djupare analyser av testerna än vad man gör i Sverige. Så frisk i Sverige, men sjuk när du kommer hit. Ska inte dra det här i någon långbänk, men när man läser vad folk skriver, och om det är sant, (nu spekulerar jag enbart) så får jag känslan av att man vill plocka så mycket pengar som möjligt av turisterna. Även om försäkringar täcker. Här är det viktigt att man kollar med sin hemförsäkring, plus att man tar ett par tilläggsförsäkringar. Om inte försäkringsbolagen börjar backa snart. Tyvärr är det ett lotteri att åka och komma hit. Jag blir för varje dag som går, och allteftersom man läser om regeländringar, krav etc. mer ödmjuk och tacksam för att jag redan är här. När Thailand ska släppa på alla krav och regler, och inse att Covid är något vi får leva med, i bästa fall som en vanlig förkylning, kan man bara spekulera i. 

Det jag vill komma till och som jag själv har varit med om, är dessa tempapparater som finns överallt. På många större ställen, kommer man knappast in, utan att ha tempat sig. Men hur mycket kan man lite på dem tro? Nu visar bilden ovan inte siffrorna i helhet. Kan ha med synkning att göra när jag tog bilden. Den tempapparaten stod vid templet Wat Intharam. Bredvid stod en vakt som såg till att alla besökare tempade sig. När jag satte upp handflatan framför den, visade den att jag hade en temp på 34,9 grader. Många gånger får jag typ 35,5 grader. Ytterst få gånger som någon visar runt 36 grader, som jag vet är min kroppstemperatur när jag är frisk. Man kan fundera på hur många som passerar in, som verkligen har feber.

Känslosam resa denna vecka

I alla fall litterärt. Har läst boken “Ärren bär jag med stolthet : Branden i Edsbyn och livet efteråt” av Emma Schols, Frida Funemyr. Emma som räddade sin sex barn i en fruktansvärd brand och med livet som insats. Trots 93-procentiga brännskador, överlevde hon som genom ett mirakel. För mig var det här en berg- och dalbana av känslor. En otroligt stark läsupplevelse som jag har svårt att sätt ord på. Hennes kämpaglöd att överleva till varje pris. Vissa avsnitt i boken är mer jobbiga att läsa än andra. T.ex. barnens första möte med mamman på sjukhuset, när Emmas stora idol Carola besöker och sjunger för henne, julafton som de måste fira på sjukhuset. En av de starkaste böcker jag läst på mycket, mycket länge. Om du ska läsa en enda bok i år, så är det den här. Avslutar med att säga hur rätt Hans Alfredsson hade, när han sa “vad är en spik i foten”.

10, 9, 8, 7….nedräkningen har börjat

Dags att packa ihop för den här veckan. Förbereda banken för femtioelfte gången, att de kommer en stor travvinst in på kontot efter helgen. Ska också försöka mig på att såga ner ett par stora gamla bananstammar, vilket borde varit gjort för länge sedan. Fönstren till shopen skulle också behöva putsas. Så det där med att packa ihop, får jag nog ta tillbaka. Har även nyss skickat iväg en beställning på lite kaviar, falukorv och sill. Dessutom färdigkokta bruna bönor. Måste bara testa. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

Nästa vecka: En prins under tillverkning