Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 8 november 2024 Publicerat: 9 november 2024
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 31,42 kr. För en vecka sedan: 31,54 kr.

Svensk vintertid nu. Ja ja, bara att gilla läget. Försöka om inte annat. Men jag gillar det inte. Däremot gillar jag den här sidan, Travel happy. Mycket fin information för turister och även för mig som bor här.
Mycket blir det också med bilder den här veckan. Rena bilderboken kan man tycka. Det mesta från trippen till Hua Hin. Men som jag sagt tidigare, allt ligger i betraktarens ögon.

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Det går att zooma in och ut 360-bilder. Sitter man vid en dator, är det bara att ställa markören på bilden och scrolla med hjulet. Och med piltangenter på tangentbordet, kika runt i bilden eller med hjälp av musmarkören. På en telefon eller platta, kan du nypa ihop eller dra isär två fingrar på bilden, för att zooma in eller ut. Med ett finger kan du dra dig runt 360 grader. Klicka på den streckade kvadraten i övre högra hörnet, för kika i fullskärmsläge. Beroende på plattform, kan bilden öppnas i nytt fönster. 

 

SAMUT SAKHON WEATHER

Kan detta stämma tro?

Fick statistik på totala antalet besökare till enrostinatten.com. 10 000 enligt besked som kom i veckan. Hur många som besökt själva bloggen har jag inte kollat upp. Där måste jag göra en manuell uträkning.

Ett måste

Nu blev det ingen kanalbåt vid senaste besöket i Bangkok. Men har man tid och möjlighet, så testa det. Här kan man i alla fall få se lite av omgivningarna, jämfört med när man åker tunnelbana. Även om den är mycket bra också. Allt beror lite på vart man ska, och hur man bor i förhållande till transportmöjligheter. 

Hua Hin

Med gråmulet väder och med inslag av regn, tog vi oss till Hua Hin. I stan mötte vi upp Stefan och Sukhonthip där vi käkade innan vidare färd mot hotellet, Seapine Ocean Wing. Ett hotell vi bara passerade i våras, då vi skulle till havet. Nu skulle vi också komma att bo där. Stort och pampigt. Vad mer kan man begära. Helt okej rum med balkong. 

Bilderna 6, 7, 8, och 9  – 360-bilder

Vid frukost på tisdagsmorgon, hade Stefan kvällen innan hittat en minigolfbana, typ 30 minuter med bil. Avgjort, dit åker vi. Efter en del småvägar både till höger och vänster, var vi så framme mitt i ingenstans. Enligt uppgifter skulle det vara öppet, men där fanns inte en enda människa. Nio golfbanor fanns där dock. Sedan fick man sköta sig själv. Klubbor och bollar fanns utmed en husvägg. 120 Thb/person. Betalning gjordes genom att lägga kontanter i en guldskål, eller scanna en QR-kod från bankappen. Det fick bli det sistnämnda. Lovade Stefan att inte berätta hur det gick i golfen. Men en kul stund fick vi. 

Därefter måste vi till ett cafè. Det fick bli Parrotdise-organic farm & café, med en massa djur runtomkring. Trevligt ställe med gott fika och tillbehör.  

Onsdagen blev det en biltur utefter kusten. Första landningen blev Khao Kalok Beach. En plats där jag varit förut med Ploen och en kompis till henne. Tyckte väl att jag kände igen några hus på vägen dit. Men polletten trillade inte ner då. Sedan blev det då sikte till en grotta. Inte den som ligger långt upp och innehåller ett litet tempel. Vi valde en annan grotta, men de ligger båda åt samma håll. Och det var här som jag nu blev så jäkla arg. Inte för att jag skulle få betala fem gånger mer än en thai, utan här drabbades tre av oss för åldersdiskriminering. Sextioplussare var inte välkomna här, då det inte fanns någon som kunde ta hand om oss, utifall att vi skulle skadas. Precis som inte yngre skulle kunna stuka en fot typ. Vad gäller konditionen är det inget fel på den. Så många trappor och stigar man vandrat uppför, till tempel och buddhafigurer i det här landet. Tar man det bara lugnt och inte rusar, är det inga problem alls. Från entrén var det 120 meter till grottan. Tydligen inte så värst brant heller, kunde jag läsa mig till senare. Ville man gå in grottan så skulle man få huka sig. Men vi sa att vi vill bara gå till själva grottan. Men icke vi fick det. Stod ingenstans att personer över 60, inte fick komma in i nationalparken. Letade upp stället på nätet och skrev vad jag tyckte. 

Efter detta så blev det ett nytt cafè för dagen. Med det läckra namnet Forget me not. Kul och hitta dessa caféer, som dessutom ligger lite dolt från vägen.

Sista kvällen tillsammans, besökte vi restaurangen Air Space, som låg några kilometer bort från hotellet. Inte det billigaste men det var helt okej. Stor menylista att välja ifrån.

Summa summarum för oss och denna fyradagarstur, var den helt perfekt. Stort hotell med blommor överallt, nära till beachen där vi var några timmar på eftermiddagarna. På kvällarna drog Stefan och jag ner till den lilla baren, för dryck och lite avslappnande snack om ditten och datten. Första dagen fick även Ploen en present från Sverige. Ett adventsljus och ett par fina julstrumpor. Så tack för dessa trevliga dagar Stefan och Sukhonthip. Synd bara att dagarna går så fort. Men det går ju fler tåg. 

Med en sista bild från Hua Hin, säger vi bye bye för den här gången. 

Följetongen

Nu har i alla fall mitt bankkort (tredje försöket) kommit till Korsta. Tack för det. Den test vi gjorde från Oskarshamn, med att skicka ett gammalt telefonkort, har ännu inte kommit fram. Skickades den 14 oktober. Skrämmande. På vägen hit är det troligen någon som norpar åt sig brev, där man känner att det är något som liknar ett bankkort. Att adressen skulle fela, är totalt uteslutet. 

Jisses vad de kan gå på

Ibland, eller rätt så ofta så hör jag någon som pratar och pratar och pratar. Då är det Ploen som ser någon livesändning på FB, där någon gör reklam för produkter. Ibland är det kläder, sådant som Ploen sysslar med, eller så är det mat, eller som på bilderna, fruktkorgar och blomkorgar. Finns tydligen hur många som helst som livesänder och försöker sälja till hugade spekulanter. Jo då, Ploen vet jag har köpt från en del av dem. Mest tyger eller kläder till shopen. Oftast väldigt billigt. Troligtvis kinatillverkade. 

Känner mig nöjd så

Tror jag fått med allt som är värt att skriva om. Nu är det dags att förbereda sig inför helgen. Sista omgången i fotbollen spelas på söndag. Ska Giffarna åka ner en division eller blir det kvalspel? Spännande värre. Kommer AIK klara en Europaplats och därmed få in lite inkomster, utöver det sportsliga? Olika falla ödets lotter. Vi får hoppas det går vägen för bägge lagen. Travet rullar på som vanligt. Där går det inte riktigt bra. Den där rejäla fullträffen vill inte infinna sig.
Tror jag ska vandra till frisörskan, så hon får sätta saxen i mitt hår. Skönt med lite kort kort, nu när värmen anländer allt mer. Till skillnad mot Sverige, där kvicksilvret sjunker på vädertermometern. Om nu någon har en sådan termometer i sin ägo. Här är det digitalt som gäller. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute

Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal

Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.