Idag 27:e april, får jag veta att vi igår var i Red District, Samut Prakan vad gäller Corona. Här ska den tydligen vara mycket utbredd. Snabbt spelar jag upp filmen i huvudet. Hur rörde jag mig, var jag nära personer osv. Ser ingenting som jag behöver vara orolig för. Eller? Nåja, tiden får utvisa.
Vad gjorde vi i Samut Prakan då? Jo, Ploens äldsta systers man hade under lördagen gått bort. Nu dagen efter, var det begravningsceremoni. Jag och Ploens svärson satt kvar i bilen. Han skulle inte med in. Jag bestämde mig för detsamma. Efter 45 minuter typ, tog jag en promenad i omgivningarna. Gatan vi hade kommit ifrån, var proppfull av marknadsstånd, det var ett myller av människor. Ovanligt var att jag inte såg en enda 7/11-butik. Dessa brukar man normalt aldrig behöva leta efter. På tillbakavägen, närmade jag mig en liten bro. Ett par med barn stannade där och kikade ned. När jag nådde fram till den lilla bron, var jag ju tvungen och kika jag med. Vad får jag se? För andra dagen i följd, en jättestor varan. Tur den inte hade så bråttom, så jag kunde få upp telefon och filma lite.
Begravningsceremonin föregicks inom ett tempelområde. I en paviljong, låg den döde mannen på lite de parade framför de närmast sörjande. Här satt också munkar som styrde upp det hela. I området utanför under tak, satt övriga personer som kommit dit för att hedra den döde. Mycket folk var det. Jag var bara med på slutet, då de lade ner mannen i kistan, och dekorerade med blommor runt kistan. Nu ska kistan stå där i rummet i tre dagar, innan han kremeras. Detta var en helt ny upplevelse för mig. Tyvärr vet jag så lite om dessa traditioner, så jag hoppas Google kan ge mig en del svar. Alla som hade suttit utanför, fick present med sig hem. Såg ut som det var dukar av något slag. Jag fick en låda innehållande bröd och en dricka. Man hade ju varit utan mat nu en lång stund.
Ja men just det, förutom varanen som jag såg, så sprang inom tempelområdet en zebrafärgad hund.
Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.
Kan inte direkt påstå att jag såg någon sorg igår. Däremot är det stor sorg idag, då det är absolut sista avsnittet av Homeland. Har tankat ned det och ska alldeles strax titta på det. Ska Carrie Mathison mörda sin mentor Saul Berenson eller kan båda gå levande ur det här? Tvära kast här, från begravningsceremoni till Homeland. Men så kan livet vara ibland.
