Igår den 14 juli, for vi med grannarna på gatan till Longitude: 99.532811, Latitude: 14.022780. Ni som kan era longi- och latituder, vet att man då hamnar i Kanchanaburi. Den här gången fick Bron över floden Kwai, inte känna mina fötter gåendes på den.
Ändamålet med resan, var att besöka en liten munkby, om man nu kan kalla det så, för att göra sin Merit. Uttalas Merrit. På Thai heter det puñña. Finns lite skrivet på Wikipedia för den som är intresserad. Man ger helt enkelt gåvor. Vi hade bl.a. med oss massor av vatten, sopkvastar, stora ljus. Man skänker sådant som de använder till vardags. Nästan varje gång, gör jag något liknande till en man på marknaden. Han tar sig fram sittandes på en platta, en mugg i ena handen och så drar han sig framåt med den andra. Ger honom alltid en 20 bathsedel om jag har någon. Hans leende och tack, går inte att beskriva. Ska försöka fråga honom lite ödmjukt, om vi kan ta en bild tillsammans. Men det känns skönt att det lilla, kan ge så mycket för någon. Det är Merit (puñña). Att vi nu åkte så långt som till Kanchanaburi för Merit, vet jag inte. Kanske grannarna som vi åkte med, har någon anknytning dit.
Men åter till munkbyn. Efter vi lagt upp allting på ett bord, kom fyra munkar och sattes sig framför bordet. En munk sa någonting, och så upprepade vi vad munken sagt. Dock ej jag om någon funderade på den saken. Ceremonin höll kanske på i 10-15 minuter. Munkarna tog med sig en del av prylarna och försvann. Den munk som hade mött oss när vi kom, stannade kvar och var med oss hela tiden. Jag ska strax återkomma till honom. Det fanns en kvinna där också, klädd i vitt. Hennes betydelse där vet jag inte. Måste försöka ta reda på det. Men hon verkade hålla reda på munkarna. Fixade och donade med det vi hade gett. En mycket vacker, ödmjuk och glad kvinna.
Efter ceremonin gick vi för att äta i munkbyn. En kvinna drev någon slags butik med mathak där. Gick bra att handla läsk och lite andra prylar hos henne. Maten vi fick var hemlagad Pakapau. En av mina favoriträtter. Fick och fick förresten. Vi betalade naturligtvis för maten. Vid bordet bredvid, satt vår munk som mötte oss. Pratade med mina vänner. En mycket hårt tatuerad man, armar, händer, fingrar, ben. Säkert levt ett hårt liv. Men ack så trevlig han var. Han utgjorde ett så lugnt intryck på mig. Men så försvann han.
En annan munk kom från ingenstans och pratade, när vi satt där och åt. Att han berättade en historia med flera människor inblandade, hörde jag då tonfallet ändrades ibland. Tror det var fyra olika personer samt han själv då som berättare. Fattade ju ingenting av vad han sa, men det var intressant och lyssna till honom.
Så kom vår munk tillbaka med en stor tallrik fylld med mat. Han satte sig vid sitt bord igen och började äta. När han ätit klart, hör jag hur Ploen säger att jag kommer från Sverige. Munken har alltså frågat varifrån jag kommer. Jag reser mig upp, går fram till honom och frågar samtidigt som jag pekar, om det är okej att sätta sig bredvid honom. Han bjuder in mig till sin sida. Jag googlar fram en karta över världen. Visar Sverige och varifrån jag kommer. Visar på kartan hur långt jag flugit. Berättar att det tar cirka 9 timmar att flyga direkt till Thailand. Han blev häpen över tiden och avståndet. Plötsligt så tar han upp en låda med en massa medaljonger i. Han visar mig en liten medaljong med ett foto i. Det är han själv på fotot. När jag ska lämna tillbaka medaljongen, säger han att jag får det. Det sa bara smack i mitt känslobälte. Efter att ha lyckat sansat mig lite, så får jag höra att om vi är intresserade jag och grannen, får vi komma till dem och praktisera som munkar i tre dagar. Vi kommer få mat två gånger om dagen. Hur det blir med den saken återstår att se. Men varför inte. Vem har i sitt CV, meriter som praktiserande munk? Hur som haver, blir det en dag, ett möte jag aldrig kommer glömma.
Sedan for vi till ett par platser till innan vi for hem. Ett tempelbesök samt till ett enormt stort träd, Giant Monkey Pod Tree. Trädet är tydligen över 100 år gammalt, stammen mäter 15 meter i omkrets. Trädet är 20 meter högt och en diameter på över 51 meter. En gångbro har byggts runt trädet vilket tydligen inte var så populärt. Man tycker den naturliga miljön med trädet och dess omgivningar, blivit förstörda. Kan tänka mig att man gjort det för att skydda trädet mot alla turister.
Ja, det blev en lång dag med många upplevelser, intryck. Vi for redan 06:30 på morgonen och var hemma runt 16:30-tiden. Men det var de värt.
Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.