Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 20 januari 2023 Publicerat: 21 januari 2023
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 31,39 kr. För en vecka sedan: 31,42 kr.
Ja ha, så var det då dags för årets första avlöning. Berömda “långa januari” kan jag inte påstå att jag känt av här. Eller att den här veckan, ska ha varit värst. Tack och lov för det. Visst, kronan är svag men jag äter billigt här. Elkostnaden håller sig än så länge, på samma konstanta nivå. Sophämtning, kranvatten fortfarande billigt per månad. 40 Thb för soporna, runt 150 Thb för vattnet. Däremot kan jag tycka att ett nytt svenskt pass här, är i drygaste laget. Tur det inte är per månad på den biten.
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
Bangkok
I måndags, taxi till Bangkok och hem (billigt här). För att få ett nytt pass för 1600 kronor, skulle jag bland annat ha ett formulär ifyllt med mig när jag kom. Ingen skrivare här hemma. Blev att åka ner till stan och få den servicen utförd där. På detta formulär skulle jag fylla i adress i Sverige, adress här. Okej, inga problem. Men så var jag tvungen att fylla i mina föräldrars namn med födelsedata, födelseort och var någonstans de varit folkbokförda. För att få ett nytt pass i ett annat land. Varför? Tur jag hade delar av släktforskningsresultat att tillgå, för att få reda på alla uppgifter.
Gick i alla fall hur smidigt som helst på ambassaden. Mycket trevlig bemötande. Och inte bara det. En beräknad tid för nytt pass är 1-2 veckor. Så det blir en repa till Bangkok igen, om några veckor förhoppningsvis. Blev ingen lunch och lasagne den här gången. Får ta det när passet ska hämtas upp.
Lycka till
Svenska ambassaden ligger utmed den hårt trafikerade gatan Sukhumvit Road. Strax intill Nana station. För att ta sig över denna gata i båda riktningarna, är det bäst och säkrast att ta broövergångarna, som ligger i anslutning till stationerna. Från det att jag tog bilden till det att vi åkte iväg med taxin hem, typ 5 minuter senare, stod paret fortfarande kvar i försök att ta sig över. Och så vitt jag vet, så står de där än och är så olyckliga över trafiken.
Tappa ansiktet
Hittade en uppsats på nätet, som handlade om kulturella skillnader mellan Sverige och Thailand. Hur svenska medarbetare i en svensk organisation här i landet, upplevde dessa skillnader. Den var väldigt intressant att läsa. Särskilt avsnittet som handlade om att tappa ansiktet.
Själv blev jag ju ombedd av en närstående att åka hem till Sverige, om jag inte gillade vissa regler här. Att ha olika åsikter i en fråga, är inte populärt. Jag svarade personen bara “okej” och gick därifrån. Om vederbörande då tappade ansiktet, kan jag inte svara på. Har skrivit om denna händelse tidigare. Förra fredagen mailade jag personen ifråga, och bad om hjälp att få formuläret till ambassaden utskriven. Fick aldrig något svar. Vilket jag inte direkt hade förväntat mig heller. Men nu vet jag verkligen var skåpet ska stå. Även om jag visste det innan.
Tillbaka till uppsatsen. Kopierade av delen om att tappa ansiktet, för den som är intresserad. Hela uppsatsen finns att tillgå här. Jag har inga problem med att anpassa mig efter landets kultur, men som att thailändare tiga, när någon t.ex. står och slår hundvalpar med en pinne, kommer jag aldrig göra. Läs föregående inlägg, 14 januari.
[spoiler title=’Tappa ansiktet’ style=’default’ collapse_link=’true’]
Tappa ansiktet
En gemensam aspekt som alla fem respondenter tar upp är att det är väldigt viktigt för thailändare att inte tappa ansiktet samt att inte låta någon annan göra det. Erik beskriver att man kan få någon att tappa ansiktet eller face som det också kallas genom att till exempel påtala att denne gör något fel och att man därför gärna ser att denne gör på ett annat sätt.
Erik tror att thailändarna tycker att sådana situationer är oerhört jobbiga och att thailändarna tar det personligt och som ett misslyckande trots att det inte var tänkt att det skulle uppfattas som kritik från hans sida. Han uppger att han tror att de thailändska medarbetarna skäms ifall man tar en konflikt med dem, särskilt om man gör det när andra hör. Det är svårt att veta som svensk när man ska ta upp och konfrontera en thailändsk medarbetarna med något som man tycker att han gör fel menar han.
Han påpekar att han aldrig har sett de thailändska medarbetarna stå och diskutera upprört med varandra eller verka vara irriterade på någon. Känslor och konflikter är något som man helst undviker. Erik berättar vidare att i Thailand låter man det hellre vara än att göra något åt det vilket han kan tycka är frustrerande många gånger.
Detta uttrycker han i följande citat: ”Ja jo det kan ju vara rätt jobbigt… det kan ju vara rätt mycket som gror under ytan och sådär…att vi inte är lyhörda över alla små signaler…därför är det rätt lätt att göra någon orätt mer än vad som hade behövts ifall personen hade påpekat att de tyckte något är fel…istället så vet man inte om det och fortsätter göra det och det uppfattas illa…så det finns klara problem”
Petter berättar att han ofta försöker hitta lösningar som den andre thailändska medarbetaren också kan acceptera ifall de ska lösa ett problem tillsammans så att den andre inte känner sig negligerad och tappar ansiktet. Kalle påpekar att han tror att det är otroligt viktigt för thailändare att inte tappa ansiktet.
Han berättar vidare att han har gjort bort sig vid ett tillfälle då han inte tänkte sig för. Han var väldigt arg och upprörd och samlade hela avdelningen för ett möte där han berättade för alla exakt vad han tyckte var fel. Han erkänner här att han då även skrek en del. Responsen blev inte den han hade förväntat sig: ”Då blev det jag som fick skämmas istället för dem…de tänkte herregud vad gör han…fy vad skämmigt för honom…jag tyckte ju att de var dem som skulle skämmas…” Kalle berättar vidare att de thailändska medarbetarna inte är vana vid upprörda utskällningar och tyckte att han betedde sig oerhört opassande som tappade ansiktet inför hela avdelningen. Kalles egentliga avsikt var att medarbetarna skulle förstå att incidenten som inträffat inte skulle upprepas och att de måste göra något åt det.[/spoiler]
Där försvann julen
Så enkelt när man kan få ner julen i en plastpåse. Nu är det inte så mycket julsaker jag har här, men ändå. Minns när man var liten valp, då man fick hjälpa till att bära upp två stora kartonger från källaren, med julsaker. I dessa lådor var det ordning och reda, kan jag lova. Det är det i min plastpåse också. Nu får prylarna stå där, skyddade tills det blir dags igen.
UFO eller?
Helt plötsligt står en stor bil utanför oss, med ett antal personer som stod och peka upp mot det blå. UFO på gång eller? Skickade ut Ploen, för att ta reda på vad som händer. Efter mycket tjattrande och pekande, kommer Ploen tillbaka och säger att de ska byta ut en transformator. Men inte den här veckan. Bra att det inte var något värre.
Hur det kan bli
Sedan shopen blev ombyggd och vi fick marken utanför cementerad, har golven aldrig blivit så mycket våttorkade som nu. Det händer x antal gånger varje dag. Utanför får hunden inte ligga i skuggan på cementen, då den är “skitig”. Hunden är minsta problemet, eller egentligen inte alls. Värre med trafiken som passerar. Det är de som skitar ner. Märker när jag vattnar grönsakerna och försöker spola ren cementen. Hur smutsigt som helst. Men det är inte hundens fel. Försök och förklara det för någon, om ni kan.
Bye bye Kepler
I alla fall för den här gången. Plöjt igenom alla nio böcker med Joona Linna och hans kollega Saga Bauer. Stundtals riktigt läskigt bra och spännande, men… Jag ger tre stjärnor av fem. Böckerna känns mer som en actionfilm, än en deckarbok. Bäst är att läsa och skaffa sig en egen uppfattning. För det är ju som jag brukar skriva, allt ligger i betraktarens ögon, upplevelser.
Snart kommer Anna Jansson ut med sin 24:e bok om Maria Wern. Den ser jag fram emot. Hinner knäppa några andra deckare innan dess.
Kunde inte låta bli att skicka ett mail
När vi var på ambassaden i måndags, så var där tre personer före mig. Jag kunde stå där och lyssna på dem, vartefter det blev deras tur. Killen som jobbade där med passansökan, var så otroligt trevlig mot alla. Kunde både svenska och thai flytande. På måndagskvällen skickade jag ett mail till ambassaden och berättade om mina upplevelser. Tycker man kan skicka lite positiv feedback, även till en svensk ambassad. Jag skrev följande:
Var idag den 16 januari och fixade ett nytt pass. Killen som tog emot mig var oerhört trevlig. Inte bara mot mig, utan även mot de som var före mig. Han fick alla att känna sig välkomna. Det var den känslan jag fick. Mycket tillmötesgående och förklarande över hur allt skulle gå till genom proceduren. Var rädd om sådan personal. Han gjorde verkligen min dag. Rätt man på rätt plats.
Med vänliga hälsningar
Anders Wihlgaard
som hade tid till kl. 11:15
Under tisdagen fick jag så svar från ambassaden. De skrev:
Stort tack för att du tog dig tid att skriva detta. Min medarbetare Marcus som detta gäller, och övriga kollegor på konsulära sektionen, har fått ta del av dina fina ord. Tack!
Allt gott!
vänligen
Biljana
Vem vet, kanske mitt mail sitter där på en anslagstavla nu på ambassaden. Han gjorde min dag, jag förhoppningsvis gjorde deras dag. Känns bra inombords just nu. Hittade senare en artikel om Marcus. Han adopterades till Sverige som 4-åring. Inte undra på att han pratade så bra svenska.
Rensade rejält
I veckan rensade Ploen rejält i shopen. Sålde iväg det mesta av kläder. Sådant som tydligen var lite gammaldags. Fast inte i mina ögon. Kanske mest hängde där och samlade damm. Ungdomen idag, vill ha lite modernare tygstycken på sig. Innan dess, hade hon tillsammans med kompisen, hängt undan sådant som skulle vara kvar. Vilket inte direkt var så mycket. Å andra sidan, kan Ploen börja sy nya kläder och få plats för dem. Ja, nu blev det verkligen luftigt i shopen, när det mesta försvann.
Nej, det här går inte
Dags att runda av för den här gången. Ladda batterierna för en kommande vecka. Förra helgen var vi snabbt nere på marken igen, efter V75. Får se om vi kan lyfta åter den här helgen. Det känns så roligt att få sväva i det blå. Lyfter gör nog en del raketer och smällare i helgen, då man firar det kinesiska nyåret här, kaninens år. Vi lär väl fira någonstans också, kan jag tänka mig. Må så grankott allihop, och trevlig helg.
Nästa vecka: Då ska ni få se på lyft och våghalsig akrobatik.
