Igår den 19 maj, for vi till Kanchanaburi för att besöka templet Wat Tham Khao Noi. 150 röda trappsteg är det till toppen. Då har jag inte räknat med 7 trappsteg som fanns i början, innan färden upp började. 150 små trappsteg upp låter inte mycket. Men det var ganska brant och lägg på en gassande solskenshetta på det. Fanns en linbana bredvid om man ville åka upp. Men tydligen var den inte igång. Här på toppen förutom en sagolik utsikt över nejden, möttes man av en gigantiska gyllene Buddha. Tack och lov fläktade det bra när man promenerade runt området. Det skulle bli ytterligare en klättring uppför. Men nu i en byggnad, och ett antal våningar upp i spiraltrappor. När vi kom till näst sista våningen, vad upptäcker man då? Jo en hiss. Dock hade vi inte sett någon hiss på vägen upp. Vi gick hela tiden på baksidan av hisstrumman, visade det sig. Dock var den nog bara till för personal. Hände ingenting när man tryckte på knappen. Även här fick man en sagolik utsikt över området och nejderna.
Nedför alla trappor och sedan iväg för att käka lite. Det blev precis nedanför berget där vi nyss kom ifrån. Det som gör det så härligt att åka med Ploens dotters familj, är att det absolut inte är någon stress. Allting får ta sin tid. Alla får möjlighet att kika på något, utan att att känna pressen att vi måste åka nu. Hem kommer vi alltid så småningom.
Så innan hemfärden, tog vi ett varv till min lilla favorit, Bron över floden Kwai. Tror det är tredje gången jag är här nu. Och en fjärde kommer det absolut bli, då jag gärna vill kika in på muséet ockå.
Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.
