Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 7 januari 2022 Publicerat: 8 januari 2022
Första veckan på det nya året kan snart läggas till handlingarna. Inte klokt vad tiden går fort (smile). Förra inlägget skrev jag före nyårsafton. Detta på grund av att vi for iväg just den dagen. Nyårsafton alltså. Phetchabun och Ploens syster med man och deras hus var slutmålet. Hennes syster heter Surapee. Vad hennes man heter, kan jag inte stava till tyvärr. Det får bli en läxa framöver. Så lite om den trippen kommer det bli den här gång med lite bilder. Hoppas det är okej. Thailändsk trafik kommer slinka in någonstans också. Än en gång, god fortsättning på det nya året. Hoppas ni vill fortsätta följa mina veckoinlägg även det här året. Det har blivit lite som av terapi för mig. Som jag skrivit tidigare, så blir det ju även vardag här också, till skillnad när man är på tre intensiva semesterveckor. Då är det här med veckoinläggen perfekt för mig.
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
Phetchabun
Det tog några timmar innan vi var framme. Sista biten består av många backar med enormt brant stigning. Som inte det vore nog, är det lika många kurvor också. Ploens bil fick verkligen bekänna färg. Det var inte tal om att köra på automatväxel, utan det fick bli låg växel uppför. Det märkets, då motorn gick het och det började lukta lite oroväckandes. Nåväl, här blev vi tre nätter. Ploens svärson med mamma kom upp dagen efter nyårsafton. Så vi var många i huset. Ploen och jag har alltid ett eget rum med badrum, vilket jag är tacksam för. Övriga i vårt sällskap fick sova i storrummet. Nyårsafton var väldigt lugn. God mat på kvällen och hyggligt kyligt. Tur som sagt att jag tog med mig varma kläder att hoppa in i. När vi gick över till nytt år, var jag den enda som var uppe. Alla andra hade gått och lagt sig, även om en del inte sov. Så det där med att fira nyår som vi kanske gör i Sverige, var det inte mycket tal om. Men det var lika trevligt ändå.
Huset ligger i stort område med vakter vid infarterna. Många fina hus i olika storlekar och en härlig natur. Framför allt märker man av den friska luften, jämfört med här hemma i Samut Sakhon. På baksidan fanns en stor slänt där man högst upp på toppen har en sagolik utsikt. Följer man bergskedjan i bakgrunden, ser man till vänster den enormt stora vindkraftsparken. Blickar man sedan till höger, kan man långt där borta, se den femhövdade buddhan. Skulle ni någon gång trassla er hit, så är denna buddha värt ett besök.
Utsikten 5 bilder
Övriga dagar gick åt till lite utflykter. Tempelbesök, marknad och lite hit och dit. Annars blev vi mest hemma vid huset, sittandes vid den konstgjorda sjön och bara njöt av tillvaron.
Tempelbesök 5 bilder
Marknad 4 bilder
Området 6 bilder
Mina översättningslurar fick jobba på som bara den. Men vad den levererade till mitt öra, var omöjligt att begripa. Framför allt på svenska. Det blev mest bara tok. Blir väl så när de pratar fort. Då hänger de inte med. Det visste jag, men det var kul och testa ändå.
Trafiken
Dagarna kring jul- och nyår, kallas allmänt för “de sju dödliga dagarna. Dagar som kräver fler dödsoffer i trafiken, än de vanliga veckorna. Enligt uppgift började årets nyårsvecka med 36 omkomna i 362 trafikolyckor, varav 81 procent var motorcykelolyckor. I onsdags kom, ytterligare nya siffror. 2777 trafikolyckor med 333 dödsfall, 2672 skadade i Thailand hittills, under jul- och nyårshelgen. vilket tydligen ska vara färre än förra året under samma period. 30,29 procent av olyckorna orsakades av rattfylleri. Nästa stora trafikfarliga helg är Songkran, Thailands nyårsfirande som är i april.
Tack och lov har jag klarat mig från att se allvarliga olyckor. Endast ett par stycken, vilket är ett par för mycket. Annars är det mest bilar, som står vid vägkanten med lite plåtskador. Blir ju så, när man ligger för nära i hög hastighet. Något som är vanligt också och som säkert orsakar dessa plåtskador, är detta evigt sick sackande. Är det 3-4 filer, vill man alltid vara i den fil som kanske rör på sig lite mer, än de övriga. Så då glider man över i den. Många gånger utan att använda blinkers. Är bakomvarande inte uppmärksam på det, ja men då smäller det. Sedan har vi MC-förarna som verkligen åker sick sack mellan bilarna, många gånger i hög fart. Har man då inte kollat i sidospeglarna då man byter fil, smäller det rejält kan jag lova. Några sådana har jag sett, där det inte var mycket kvar av MC:n, med säkert en chockad förare bredvid.
Här i Samut Sakhon, är det ytterst få som använder hjälm när de kör MC. Men så fort man kommer till Bangkok, använder det allra flesta MC-förare hjälm. Vet inte varför det är så. Kanske mer och hårdare kontroller? I Samut Sakhon har jag till och med sett poliser, som kör MC utan hjälm. Så kan sheriffen, kan den övriga befolkningen göra likadant.
Många som kör drogade eller med alkohol i kroppen. Har även här sett personer gå från restauranger, där de druckit alkohol och sedan sätter sig i bilen för att köra därifrån. Eller turister som hyr MC för att köra omkring på. Det är då inte mopeder som går i 30 knyck. Det är cyklar som går i bra mycket högre hastigheter. Kanske närmare 100 knyck. Många utan MC-kort, och där kontrollerna från uthyrarna är minimal. Plus vänstertrafik på det. Så är man extra rädd om livet under sin thailandssemester, bör/ska man undvika alltid det allra farligaste fordonet – motorcykeln!
Tråkigheter
När vi kom hem från Phetchabun, så syntes inte min vän hunden till. I onsdags då vi skulle fara iväg för lite mat, så låg hon plötsligt bara där vid vår bil. Tydligen skadad i höger bakben. Om det är brutet på något sätt, är svårt och sia om. När vi sedan återvände, var hon borta. I torsdags dök hon åter upp och låg under vår bil. Ville dock inte äta något. Sedan var hon försvunnen igen, då vattnet kom åter på vår gata. Ploen försöker få tag på en veterinär, som förhoppningsvis skulle kunna kika på henne. Men är hon försvunnen då veterinären kommer, så kan det bli svårt. Tråkigt, tråkigt. Vi får verkligen hoppas det kan lösa sig, och att hon kan få komma under vård. Under tiden ger vi henne medicin för värken, hon troligtvis måste ha.
Detta elände
Trodde inte det kunde bli värre. Men i tisdags smällde det till ordentligt. Aldrig har väl vågorna efter bilarna, slagit så högt mot vår framsida. Ända upp till näst sista trappsteget. Nästa steg, ja då är man inne shopen. Om de kunde köra sakta förbi, är det väl okej. Men när det finns de som kör fort, så får vi dessa kraftiga vågor. Skulle behövas ställa upp kraftiga vägbockar om vartannat, så de fick sick sacka sig fram. Därmed få ner hastigheten. En kraftig mur runt träsket vore inte fel, men då hittar väl vattnet andra vägar. Eller så är problemet helt olösligt och något man får leva med. Gräva ner stora avloppsrör och leda bort vattnet, kan vara en del av lösningen. Men om detta har jag ingen kunskap. Helt klart är att detta inte kan fortgå utan ordentliga åtgärder.
Årets första
När vi kom hem efter nyår, upptäckte vi en liten mus. Hur länge den funnits i shopen är svårt och säga. Inget som vi upptäckt före vi åkte. Säkert rejält hungrig, gick den i fällan redan första natten vi ställde ut den.
Men sedan så fick den återse friheten, som alla dennes vänner tidigare fått göra. God fortsättning på dig lilla mus.
Onödigt vetande
Långhelger i Thailand 2022
Fläskpriserna har stigit till 210 – 250 baht per kilogram, det högsta på flera år. Priset började stiga i maj förra året, från cirka 115 baht.
Där gick slutsignalen
Efter fyra koppar kaffe, är det dags att sluta för den här veckan, känner jag. Det blev lite som med pizzan, extra allt av allting nästan i veckans inlägg. Nu ska här laddas för V75, en helg utan långa resor, bara simma lugnt. Med andra ord, inte göra i stort sett ingenting. En sak ska jag göra, plocka undan den lilla jul vi ändå har haft. Vill ni, så syns vi här nästa lördag igen. Må så grankott allihop, och trevlig helg.
