Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 22 juli 2022 Publicerat: 23 juli 2022  –  Valutakursen denna fredag: 100 Thb omkring 27:70 kr

Vi börjar väl där jag slutade förra veckans inlägg. Den veckan kanske inte var så lugn i alla fall, om man tänker efter. Inte om man ser vädermässigt på saken. För under torsdagskvällen, öppnade himlen sig, regnet det bara vräkte ner. Det var en störtskur som jag få gånger har varit med om här. Det fick även träsket att svämma över, vad vet jag. Eller så var det den gamla vanliga översvämningen vi har här ibland. Men gatan fylldes av enorma vattenmängder. Våra badskor som stod utanför, sköljdes bort. Efter idogt letande i ficklampans sken, fann jag mina bägge skor och Ploens ena sko. Den andra hittade vi inte alls. Bilar som körde igen de enorma vattenmassorna, orsakade svallvågor så man var dyngblöt när man åter traskade in. Så det där med att det var en lugn vecka, var väl delvis sann, om man räknar fram till skyfallet som kom. Men nu över till den här veckan.

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

När Coca Colabilen kom förbi

Coca Colabilen stannade på gatan häromdagen. Trodde förhoppningsfullt de skulle leverera några backar till mig. Men icke sa Nicke. Han passerade bara förbi huset, och någon annan fick drycken. Har i och för sig inte beställt något, men ändå. En felleverans vore väl ändå på sin plats kan man tycka.

Lyckligt slut

Stora snackisen här förra veckan, var när en elefantunge ramlade ner i ett dräneringshål i en nationalpark. Två meter djupt var det. Elefantmamman som också befann sig på platsen, ville skydda sin unge från räddningsmanskapet. Helt förståeligt. Därför blev man tvungen att söva henne, men då föll hon också ner i hålet. Istället för en liten elefantunge, hade de nu två elefanter som måste lyftas upp. När mamman väl var uppe, visade det sig att hon var livlös. Personalen fick snabbt starta en hjärträddning. Men allting slutade lyckligt, och de kunde sedan vandra tillbaka till sin djungel. Finns även en film när man ger elefantmamman hjärtmassage. Men jag avstår att visa den, då jag mår så dåligt själv av att se sådant, där djur är inblandade. Stillbilder går bra i de flesta fall. Men de ska ha en stor eloge räddningsmanskapet. Här i Thailand är den thailändska elefanten landets nationaldjur.

13 bilder

 

Jag gjorde det i alla fall till slut

Gick in med en hundring på Eurojackpott. Andelssystem från Svenska spel. Hade hoppats på att vara med i dragningen förra fredagen, men det blev nu i tisdagskväll istället. Vilket i sig inte gjorde någonting, då jackpotten var uppe i 1 miljard 200 miljoner. Den ska jag ha och dela med andra. Runt 10 miljoner per andel är inte fel. Det var så jag tänkte.
– Och hur gick det då?
– Va?
– HUR GICK DET DÅ?
– Ja alltså, det som skulle kunnat….nä, nu gör vi som Gunnar Wiklund sjung, “vandra vidare”. Vi fortsätter på temat pengar.   

Det var då det

Googlar man vad inkomsterna låg på då, får man följande svar: 1960, tjänade industriarbetarkvinnan 763 kronor i månaden, medan männen låg på 1 096 kronor. Tjänstemän tjänade 846 kronor (kvinnorna) respektive 1 646 kronor (männen).
Är glad att jag ändå kan få en rejäl måltid på andra sidan gatan för 15 kronor. Den klarar i alla fall jag mig på länge. Vill inte ens tänka på lunchpriserna hemma i Svedala.

Vila i frid

Så kom då beskedet, att min fina grannfru Nui, gått bort i cancer. Kommer sakna henne här i trädgården, där vi ofta möttes. Eller när hon bara så där, kom och gav mat, kakor. Hon sa varje gång till Ploen, att det var till Anders. Det var för mig självklart, att jag ville deltaga på begravningsceremonin i måndags.
Resan till ceremoniplatsen, gick nästan ända fram till flygplatsen Don Mueang. Ett enormt stort tempelområde, massor av hus där begravningsceremonier på olika håll genomfördes. Tror min grannfru arbetat inom flyget. Platsen vi befann oss på var Royal Thai Air Force Crematory.

När vår ceremoni började, var det utan munkar. Istället fick vi på rad, gå fram till båren, där hon låg helt öppet. Ställde oss på knä, fick en liten skål fylld med vatten och blomblad. Detta vatten hällde vi på hennes högra hand, som sedan rann ner i en skål under. La sedan hennes favoritblomma från trädgården på hennes bröst. Stannade några sekunder extra för att säga hej då inne i mitt huvud.
Hon var ofta ute och plockade sina favoritblommor. De växer på typ en stor buske. Eller kanske det är ett miniträd. Luktar starkt men otroligt gott. De som satt lite för högt, fick jag plocka ned åt henne. Så fick jag alltid en handfull av dessa, att ta med mig in. Att gå fram till båren och ta ett sista farväl, var jobbigt, känslosamt. Jag kände knappt igen henne nu. Men jag kommer alltid minna hennes vänlighet och värme som hon spred.

Det vara första akten. Damerna började bli hungriga, så det blev en promenad utanför området, för att leta upp ett matställe. Det behöver man inte gå långt för i det här landet. Efter maten, tillbaka till ceremonin och akt 2. Nu var det munkarnas tur. Säkert en massa välsignelser. Därefter påbörjade vi resan hem.

Nu ska det gå tre dagar innan kremering. Så i torsdags återvände damerna för den ceremonin. Jag stannade hemma den här resan. 

Hur kom vi då till ceremonin?

Jo, Ploens kompis i området bakom oss, hade fixat en stor VAN. Vi var totalt 11 personer som åkte. Två killar och resten tjejer. Plus chauffören förstås. Att vi skulle åka så långt som vi gjorde, hade jag ingen aning om. Trodde vi bara skulle till ett tempelområde inne i Samut Sakhon. Men man får se så mycket från ett bilfönster, så det var okej. MEN! Nu kommer vi till pudelns kärna av den här lilla storyn. Jag säger det redan nu, GLÖM ALDRIG ÖRONPROPPAR VID SÅDANA HÄR RESOR.

För att, från det vi åkte hemifrån fram till tempelplatsen, tjattrades det om vartannat. Helst alla på en gång. Det var rena korsdraget. Någon låg hela tiden lite högre i volym än de andra. Hörselgångarna mina var inte glada. Fick säga till dem “ledsen grabbar”, lovar ta med öronproppar nästa gång. Tror de önskade att de var musslor, så de hade fått sluta sig och slippa lyssna. Mitt i alltihopa, fick någon av damerna ett telefonsamtal. Hur det samtalet kunde genomföras är för mig en gåta. Omgivningen tjattrade på som ingenting hade hänt. Vem som pratade med vem, var omöjligt att lista ut. Vägen hem var en kopia av vägen dit. Jag spelade in en snutt hur det kunde låta. Då var det här ändå rätt lugnt.   

Ja ha, så var det då dags igen

Inte bara bilar som ska besiktas. Även jag själv var 90:e dag. Rapport till immigration, att man är kvar i landet och var någonstans. Tur man numera kan göra det över nätet. Så nu är det gjort för de närmaste 90 dagarna. 

Redo för helg

Hmm, måste ut på stan den här helgen och leta present. Ploens barnbarn Phupha, fyller år till veckan. Har dock ingen aning om vad. Han har så mycket prylar. Kanske en andel till V75 en vecka? Ja ja, det ordnar sig säkert. Ordnar sig, gör det nog även över ett viktigt beslut jag funderar över. Hade ett samtal i veckan som jag måste tänka över lite.
Kaviaren är slut. Får beställa några tuber från Hua Hin. Kanske en sillabit slinker med också. Ja, det har varit en känslofylld vecka. Nu ska vi smälta den och blicka framåt. Såg förresten att vi har nya bananer på gång i trädgården. Gotti gott gott. Må så grankott allihop, och trevlig helg.