Det enda man vet säkert i det här landet, är att ingenting är säkert.

Då har man varit i detta förlovade land, i en månad. Tiden går fort när man har roligt och trivs. Men skönt och veta att man just nu inte behöver åka hem. Om inte! Om inte immigration här i Samut Sakhon sätter käppar i hjulet. Det som oroar efter rapporter från andra håll, är just egna tolkningar av det ekonomiska. Enligt alla förordningar, ska det räcka med ett income letter från den Svenska Ambassaden. Ett underlag på engelska utifrån den senaste deklarationen. För mig innebär det minst en månadsinkomst på 40 000 Thb/månad. Det är inga problem. 

Problemet som kan uppstå, är att de också vill se en bankbok, där det varje månad kommer in minst dessa pengar. Och det ska väl inte heller vara några problem. Problemet som kan uppstå, är att en del immigrationsställen struntar i income letter från den Svenska Ambassaden, och vill enbart se att det kommer in minst 65 000 Thb/månad.

Nu har jag bankbok, men det är inte alla som har det, då det inte är lätt för en farang att få en bankbok. Många får gå från bank till bank, för att förhoppningsvis till slut få napp. Även här skiljer det sig väldigt mycket åt, vad som krävs för underlag för att få en bankbok. Jag behövde bara visa en adress, pass och ett personligt thailändskt telefonnummer. Tur man hade hjälp som följde med, och som kunde tolka åt mig. 

Ja, det är väl vad som oroar mig mest just nu. Det är bara och klä sig propert, ha med allt som behövs i pappersväg och kopior på det gånger tre. Två grannar som kan vittna, Ploen med husbok och ID-kort och ett stort leende. Den 20 februari ska jag vara på plats och hoppas sedan att man så småningom får sitt extension. Då får jag vara här i ett år om jag vill, utan att behöva lämna landet var 90:e dag. Det enda jag behöver göra, är att anmäla mig på immigration var 90:e dag. Men det går också bra att göra anmälan över internet numera. 

Hotell till salu
Annars har det som sagt var flutit på bra här. Äter billigt varje dag, säg runt 30 kronor för två personer. Ändå märker man att det blivit dyrare här i landet. Kronan svag och Bathen (Thb) överdrivet stark. Den inhemska befolkningen får det svårare, då också turismen sviker landet. Såg att det just nu finns många hotell till salu. 

Koh Lanta
I början av mars, åker vi till Koh Lanta en vecka. Ska träffa några vänner där. Om nu inte immigration på något sätt sätter käppar i hjulet. Får se hur vi tar oss till Krabi. Flyg eller buss som jag fick tips om. Bra mycket billigare. Sedan hur det är med bekvämligheten och säkerheten, ja det tål och fundera på. Man åker tydligen nattetid dessutom. Annars är det som sagt billigt och flyga inrikes här i landet.

Street food
Apropå maten igen. Mitt på en gata i Samut Sakhon där vi var för någon dag sedan, står som på många andra ställen, matförsäljarna med sina vagnar. Streetfood! Billigt men ack så god mat. Här fick man kliva in bakom vagnarna, där man dukat upp bord med stolar. Här åt jag en otroligt ljuvligt god Pad Thai. Behövdes ingen mer mat den dagen. Har sagt det förut, men här i Thailand blir jag inte alls lika hungrig som hemma i Sverige.

Pension
Känns overkligt på något sätt, men om några dagar får man sina livs första pensionsutbetalningar. Rent kroppsligt, känslomässigt etc. är jag liksom inte där. Barnet inom mig, säger att jag fortfarande är ung. Skulle kunna fortsätta jobba ännu ett antal år. Eller slå en volt med en tegelsten i handen, som Martin Ljung gjorde en gång i tiden.  Men nu när jag en gång bestämt mig, så får jag försöka bli kompis med det beslutet. 

Oki doki! Det var väl allt för den här gången. Får önska kära och nära, vänner och övriga en Trevlig Helg! Nu väntar buskagen på mig, tror de vill ha lite vatten idag också.