Innan jag berättar om vad rubriken handlar om, så började morgonen med fika och lite förberedelser inför cykelturen. Vid fikat höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Nyhetsmänniska som jag är, så loggade jag in mot de stora draktidningarna. Först Aftonbladet, hade satt en rubrik som hade ordet “dammsugarpås-man”. Var tvungen att googla på ordet, men då kraschade telefonen, och det fick bli en omstart. Sedan kunde jag läsa ingressen till resten av artikeln, “med en dammsugarpåse innanför byxorna slog mannen till. Men hans stöldförsök mot stormarknaden upptäcktes. Utrustningen beslagtogs och nu åtalas 24-åringen”. Måste bli ett av nästa års nya ord, dammsugarpås-man.
Nu sitter vi på cyklarna. Idag tänkte vi oss en ny väg. Att cykla utefter floden. Så vi tar den vanliga vägen. Cyklar fram till korsningen där vi vanligtvis cyklar höger, och till våra springande amfibiefiskar.
Men nu tar vi vänster och in på apvägen. Här korsar vi också järnvägen, som jag skrev om den 1 april, Ett tåg anländer stationen. Inga apor innan järnvägen kom. Men efter järnvägen satt de, en hel flock. Såg att några gjorde utfall mot Ploen som cyklade före mig. Så jag förberedde mig med min bambupinne. Men det var aldrig någon fara.
Tyvärr så gick det inte att cykla efter floden. Det var avspärrat av någon anledning. Vilket var lite synd. Hade varit trevligt med någon ny cykelväg.
Så vi fortsatte mot Mc Donalds för att vända där och sedan hem. Strax innan vi är framme, finns en flock på fyra hundar. De har anfallit oss tidigare. Så jag förberedde mig med min bambu-pinne. Nja, de försökte väl även den här gången också, men det stannade av då de såg hur jag viftade med min bambustav.
Och det är nu vi kommer till rubriken av det här inlägget. När vi sedan cyklade tillbaka, och hundarna såg oss närma sig dem, försvann de som en avlöning in på en gård. Jädrars vilken fart de fick. Så nu är man kungen av hundarna, och sitter orubbat högst upp på tron. Nu gäller det att övertyga alla andra hundar också, men det tar vi en annan dag.
