Idag hände det som inte får hända. På hemvägen på vår cykeltur, blev vi anfallna av tre köttstycken. Ploen låg lite före mig. För att väja från attacken , styrde Ploen åt vänster, men låg för nära dikeskanten, där hon körde omkull. Jag slängde mig av min cykel och skulle börja jag dem. Men då hade de redan sprungit undan, fegisarna. Längre fram på gatan stod två stycken. När jag närmade mig dem, backade de bara. Sa vad jag tyckte på svenska och hytte med bambustaven . Tre kvinnor kom ut och undrade vad som stod på. De fattade nada av vad jag sa. De fick syn på Ploen som fortfarande satt kvar på sidan av vägen. Jag gick tillbaka för att se att allt var OK med Ploen. Hon hade lite ont i vänster hand, men annars OK. Inga skrapsår eller sådant. Säkert lite skakad. Det var jag också. Nu är det fullskaligt krig mot dessa fyrbenta varelser. Det som anföll oss idag, går även på mopedister och bilar. Så någonting är fel hos dem. Får kontakta mannen som talar med hundar. Ja, nu lägger vi det åt sidan och så tar vi en ny match med dem imorgon.
På vägen till vårt mål och amfibiefiskarna, så passerade vi som vanligt vårt lilla träd med frukterna. Där stannade vi och började plocka lite. Då kom en man på cykel och började prata med Ploen. Han klev av cykeln och vill hjälpa oss och plocka. Han fixade en lång bambusticka åt oss, där han i ena änden knöt fast en pinne på snedden. Blev som ett knivblad. Nu kunde vi komma åt frukterna ännu högre upp.
 |
 |
 |
 |
 |
Idag när vi kom fram till amfibiefiskarna, så var det ebb. Där sprang, simmade och hoppade de omkring i vattenpölarna och gyttjan. Ser ni ringarna på bilden, så är det gyttja som de spottat ut när det gräver sina vattenhål. Dyker ner i vattenpölen och tar gyttjan i munnen. Snyggt och prydligt bildar det så småningom en ring runt pölen. Kanske som ett staket för ev. inkräktare. Naturen är fantastisk på alla sätt och vis.
