Vi startade i gryningen, Ploen, jag och en grannkompis. En cykeltur låg nu framför oss. Hur låååååååång hade jag ingen aning om. 
Hade lovat kvällen innan att följa med dem. De brukar ofta sticka iväg på morgonen, på en längre cykeltur. I makligt tempo, lade vi meter efter meter bakom oss. Så småningom kom vi ut på en lång, lång raksträcka där det var vattenbassänger på ena sidan, och hus, skjul på den andra sidan. Här gott folk, luktade det fisk. Man satt nu i tidiga arlastund och sorterade och rensade fisk. Bläckfisk, småfisk, mera bläckfisk. Allt går väl iväg för försäljning kan jag tänka mig.
Efter cirka 7 kilometer, kom vi så fram till vändplatsen. Här var det en liten vik som sedan öppnade upp sig mot havet. På stenstranden var det otroligt nedskräpat. Det var här i vattnet, jag såg fiskar som sprang på vattnet och klamrade sig fast på flytande grenar, pinnar. Trodde inte det var sant. Varför stannade de i sin utveckling och inte blev något annat? Har försökt googla på det, men utan resultat. Kanske någon annan som vet. PS…Nu ett par timmar senare, vet jag mer om denna varelse. Wikipedia kan informera mer…DS
Som sagt var, skräpigt var det här. Men säg var någonstans, det inte är nedskräpat efter vägarna. Mitt bland all bråte hittade jag en nalle. På nallen satt en lapp, Be happy. Tog med honom hem, så nu hänger han nybadad på tork. Är numera än mer happy.
Efter att Ploen och grannkompisen städat upp lite bland skräpet, vände vi så cyklarna mot bostaden igen. Mot slutet tog vi en annan väg hem. Mötte en kvinna på moped som viftade med armarna och sa något som jag inte fattade ett dyft av. Strax därpå, stannade Ploen sin cykel för att plocka upp en lövruska. Jag undrade naturligtvis vad hon skulle med den till. Jo, kvinnan vi nyss mött, varnade oss för en apflock som satt på vägen längre fram. Tydligen kan de gå till anfall om det vill sig illa. Jag upp med kameran och litade på Ploen att hon med lövruskan, skulle skydda mig också. Men det var aldrig någon fara på taket. Dock ett trevligt inslag på cykelturen. Värre är det med en del hundar, som gärna vill springa efter en och skäller som tusan, när man kommer.
Jag lång och smal, cykelsadeln smal och hår. Fattar ni vilken dålig kombination det är för mig. Det är här och nu, jag önskar jag hade lite barnpuder. Och inte så lite heller. För imorgon lördag, väntar visst en ännu längre cykeltur. Kom och hjälp mig någon.
Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.
