Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 6 januari 2023 Publicerat: 7 januari 2023
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 31,35 kr. För en vecka sedan: 30,32 kr.

God fortsättning på det nya året. Årets första veckoinlägg är ett faktum. Kommer även fortsättningsvis, dela med mig av mina dagboksanteckningar. Vill ni följa med på den resan, så är det precis som vanligt, lördagar som mina veckoinlägg publiceras. Närmare bestämt klockan 00:05 natten mot lördag. Vad finns då att berätta i det här premiärinlägget från Samut Sakhon? Oj, oj, oj. Det är en hel del tycker jag mig se.

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Thailändsk kultur?

Har funderat mycket på det här. Vår flicka Pava var till oss i julhelgen. På julafton köpte jag en stor förpackning med ritpennor och ritblock som julklapp till henne. Älskar och rita den damen. Senare på dagen, får jag höra Ploen prata med Pava. Det var inte direkt några mjuka verb, som nådde mina öron. Även om jag inte förstod vad som sades. Till slut går jag och frågar vad som står på. Pava hade ritat massa saker på ett papper. Men inte färglagt allt. Då tyckte Ploen att Pava borde visa sin tacksamhet för färgpennorna, genom att färglägga allting. Försökte dämpa ned det hela, och säga att man inte behöver färglägga allting.
Ibland frågar jag om hon vill spela ett spel på telefon som hon gillar. Men då säger hon bara no, no och pekar åt Ploens håll. Ploen har väl sagt åt henne att inte spela så mycket. Eller om det kan var som så, att hon inte ska uppehålla min telefon, om jag vill använda den. Har dock aldrig hört Ploen säga något till barnbarnet, när han är här själv och spelar på playstation. Hmm. Dock brukar Pava och jag smyga lite, och spela när Ploen inte är i närheten.
Det jag fick veta när barnbarnet började skolan som sexåring, så gick första året mer eller mindre, till att lära sig och visa respekt för de vuxna. Vad det innebär rent konkret, vet jag inte.

Nyårsafton

En mycket lugn sådan. Klippning hos min vän Bee på gatan. Käkade Pad Thai på stan. Tidig V75 på kvällen med tända värmeljus. Ploen for iväg till ett tempel, för någon slags ceremoni mellan 22:00-24:00. Vid tolvslaget smällde det till ordentligt här på gatan. Men det lugnade ner sig ganska snabbt. Hoppas våra hundar runt omkring, inte dog på kuppen. Ploen kom hem vid vid tvåtiden på natten. Låg då själv och läste innan man släckte ner för lite sömn.

Nyårsdagen

Vaknade tidigt. Upp, dusch, frukost. Därefter ett svep i nyhetsvärlden på datorn. Som alltid brukligt är. Kikade in på SVT Play. Vad var nytt där tro? Jo, en dokumentär vid namn “Armand Duplantis – Born to fly”. Där blev jag fast. En mycket bra och spännande film, om en av världens bästa friidrottare. Vilket jobb det ligger bakom, för att komma dit han befinner sig idag. Trots alla framgångar, står han med fötterna på jorden. Stort. 

Fortsättning nyårsdagen

Ploen frågade om jag skulle följa med till ett tempel, tillsammans med kompisen på baksidan av vårt hus. Inga problem svarade jag. Är det långt dit, vilket var en dum fråga. Inte så långt svarade Ploen. För vad är långt för en thailändare? Kunde lika bra frågat hur långt ett snöre är, och fått samma svar. Nåja.
Efter en dryga 50 minuters bilfärd norr om Samut Sakhon, var vi så framme vid Wat Don Khanak. Ytterligare 30 minuters bilväg, och vi hade varit vid draken som slingrar sig runt ett torn. Där tempelkvinnan svajpade höger. Den här gången slapp jag i alla fall tempelkvinnor. Hur som haver.
Längst bort i denna stora park, vilade en vit buddhafigur, på en stor drake. Innan buddhan, passerade vi en mängd matställen, matförsäljare och figurer av olika slag. Man kunde nästan tro man var i en nöjespark. Magarna kurrade, så vi slog oss ned på ett matställe. Här var nog fler gäster än vad de kunde klara av och leverera till. Tror jag väntade i 20 minuter, innan min nudelsoppa kom till stenbordet. För övrigt en trevlig liten utflykt. Ännu en plats att lägga till på min besökskarta. Foton: Pun + mina.

6 bilder

  

Tråkigt att beskåda

For till Makro i måndags för handla. På stora vägen in till stan, såg vi tre överkörda döda hundar. Om mina hjärnceller är med mig nu, har jag aldrig sett sådant under den tid jag varit här. Inte just i Samut Sakhon. Kan inte minnas det i alla fall. Det slog mig då, att kan det ha med nyår att göra? Att hundarna har blivit så vettskrämda av allt pangande, att man bara stack iväg, utan att se vart man befann sig. Ser bara här på gatan och vägen ner till människobyn, hur hundarna flyttar på sig när det kommer bilar. Hundarna vet att man måste akta sig för dem. Dock bryr sig inte aporna. De kan sitta där mitt på gatan och käka, och flyttar sig inte en meter. Då får man försiktigt runda dem om det går. 

Saxat från Facebook i veckan

Räcker det inte med ny kraftledning på gatan? Tydligen inte. Precis utanför oss, har man satt upp högtalare, där det kommer information från administration. Sitter en sedan tidigare, en bit ifrån oss, vilket störde mindre. Nu blir det att tillverka en bambustege, upp och klippa ledningarna. Tuppen på mornarna, kom tillbaka. Du är förlåten.

Fortsättning högtalare

Onsdagsmorgon klockan 08:13, satte man igång igen med budskap över nejden. En snabb frukost, och sedan ut för att göra klar bambustegen. Två timmar senare, stod den där på plats. Sedan var det bara att invänta mörkret, snabbt klättra upp och med två klipp klipp, göra vardagen bedrägligare här på gatan. 

När passet inte duger som legitimation

Åkte i onsdags för att byta olja på bilen. Skulle ta typ två timmar. Så i väntan på det, gick vi till köpcentret bredvid. Perfekt tänkte jag, då kan jag byta batteri i telefon, samt byta ut min notebook hos banken. Finns inga sidor kvar, att låta bankomatmaskinen fylla i mina insättningar och uttag. När det var min tur, lämnade jag häftet samt mitt pass.

Hon kikade i passet och ville därefter att jag skulle skriva min namnteckning på ett papper. Nu hör det till saken att jag och min namnteckning, inte är några parhästar. Det blir olika varje gång. Så även den här gången. Hon godkände inte min första jag skrev, då den inte riktigt stämde överens med passets namnteckning. Sa att hon kan ju se på fotot och se att det är jag som är jag. Men icke. Två gånger till fick jag skriva. Vet 17 om hon blev nöjd ens över min tredje.

För nu hade hon upptäckt att mitt passnummer, inte var detsamma då jag öppnade mitt bankkonto. Nä tacka sjutton för det, då jag bytt till ett nytt pass. Men fortfarande kunde hon ju se att jag var jag på fotot. Nej, nej, det dög inte. Sedan började hon och bläddra bland alla stämplar. Vad hon skulle finna där, vet jag inte. Två gånger dessutom. Mitt papper gällande 90-dagarsrapport, lusläste hon. Har alltid det med mig i passet. Hade som tur vad ett foto på mitt gamla pass i telefon, men det dög inte heller. Hon ville se passet också. Men ett sådant pass är ju inte giltigt längre, då det är makulerat med hål i.

Slutade med att hon skrev ut de senaste insättningarna och uttagen på en lös lapp, och häftade ihop det med mitt nuvarande bankhäfte. Hur hon kunde göra det, samtidigt som hon inte godkände mitt pass för ett nytt bankhäfte, förstår jag inte. I detta häfte står mitt namn precis som det står i passet, plus kontonummer. Men inget passnummer. Hon hänvisade sedan till det kontor, som en gång utfärdade mitt bankkonto. I juli går mitt bankkort ut som jag använder för att ta ut pengar från bankomat. Vilket helvete kommer jag inte få då tro? För då har jag bytt pass ännu en gång. Jag gick ut från banken riktigt förba**ad. Så jä*la mycket krångel, för att få ett nytt noteringshäfte till ett bankkonto.

Från ambassaden kommer jag få ett intyg varför jag bytt pass, för att visa upp på immigration, så de kan flytta över mina stämplar till det nya. Men att banken kräver att jag ska legitimera mitt nuvarande pass med föregående, övergår över mitt förstånd. Att det var jag på fotot i passet, struntade hon i fullständigt. Man behandlar faranger som de vore luft.

Jag tänker dag och natt, funderar som besatt
På en fråga som blivit till en plåga
Som musten ur mig tar. Jag ger er allting jag har
Till den som på mitt livsproblem kan ge ett vettigt svar;
“Va i helvete har dom för sig inne i banken

PS…Hur gick det med batteribytet? Inga problem. Tog tio minuter så var det klart. Utan namnteckning och passnummer…DS

Kul, men nej tack

Ploen ville att vi nästa månad tillsammans med andra, ska hyra en Van och åka till en nationalpark, 4 1/2 timmes bilresa från oss. 600 Thb per person för bilen. Helt okej. Men när det sedan gäller inträde till parken, kunde jag läsa följande på deras hemsida:

“As of June 2022, the entrance fees are 200 Baht for adults and 100 Baht for children 3-14 years old. Thai citizens pay 40 Baht for adults and 20 Baht for children”.

Sa då nej tack till den resan. Först banken dagen innan som pissade på en, sedan att man som utlänning ska betala mer i inträde, där går gränsen. Det är inte pengarna det handlar om för mig, utan principen. Man får tycka vad man vill, men där viker jag mig inte. Att diskutera med en thai om detta, är som att prata med en vägg. På Koh Lanta fick jag betala mer för likadan maträtt som Ploen tagit någon dag innan. Men då sa hon till faktiskt, så priset ändrades. För att inte tala om taxisnubbarna, som vägrar köra på taxameter. Mycket ruffel och båg i det här landet.     

Nej, nu drar vi in årorna

Lika bra och sluta för den här veckan. Annars är väl risken att det kommer något mer negativt. Banken har jag svårt att smälta. Så mycket byråkrati för att få ett nytt noteringshäfte. Det var nog inte så här på dinosauriernas tid. Nu väntar i alla fall en helg. Tror jag ska låta granen stå framme en vecka till. Den lyser så fint där den står. Hur mycket V75 kommer lysa upp min tillvaro, står väl skrivet i stjärnorna. Vi får hoppas de lyser starkt när mörkret lagt sig här. På söndag ska vi på bröllop. Brukar vankas mycket mat då. Måndag drar Ploen med min frisörska till ett tempel i tre dagar. Ibland är det skönt och vara ensam när man är två. Må så grankott allihop, och trevlig helg.