Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 24 november 2023 Publicerat: 25 november 2023
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,63 kr. För en vecka sedan: 30,11 kr.

Fanfarerna avlöser varandra. Reportrar från världen över, hänger utanför shopen. Veckans inlägg är det 250:e sedan jag kom hit.

Trodde jag. Räknefel så det bara dundrar om. Skämmes. Det var förra veckans inlägg som var mitt 250:e av veckans inlägg. Men säg inte det till reportrarna utanför. Bara le och vara glad. Det får bli en “retroaktiv” utgång den här helgen istället, för lite god mat och firande. Sedan bli det att sätta sig med matteläxan. 1, 2, 3, 4, 5, 6……….
Känns lite overkligt på något sätt, att jag snart har varit här i fyra år. Tiden går fort när man har roligt, och trivs som fisken i vattnet. Tänker ibland på hur min lilla holk i Korsta ser ut. Hur dammigt det måste vara. Är det så att jag åker hem, får jag väl leja någon som får städa innan från golv till tak. Har ingen tanke på hemresa nu, men man vet aldrig vad ödet har i sina händer. Den dagen den sorgen. Nu kikar vi på den vecka som gått, och ser vad ödet bjöd på. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Det går att zooma in och ut 360-bilder. Sitter man vid en dator, är det bara att ställa markören på bilden och scrolla med hjulet. Och med piltangenter på tangentbordet, kika runt i bilden eller med hjälp av musmarkören. På en telefon eller platta, kan du nypa ihop eller dra isär två fingrar på bilden, för att zooma in eller ut. Med ett finger kan du dra dig runt 360 grader. Klicka på den streckade kvadraten i övre högra hörnet, för kika i fullskärmsläge. Beroende på plattform, kan bilden öppnas i nytt fönster. 

 

En alltför vanlig syn

Gäller att vara koncentrerad när man kör bil här. För helt plötsligt dyker de upp. De som kör mot trafiken. Ju närmare stan vi kommer, desto fler blir de. Eller när jag är ute och cyklar. Numera vägrar jag flytta på mig när de kommer. Det betyder att jag måste längre ut mot gatan i så fall. Jag håller mig så nära ev. trottoar som möjligt.

Expressvägbygget

Kan inte låta bli att imponeras, av det vägbygge som pågår utanför vid stora vägen. Vår nya expressväg ovan mark, som börjar/slutar hos oss, och som ska gå till/från Bangkok någonstans. Pelare efter pelare växer upp som svampar ur jorden. Vid en av våra broar över floden, har jag nu börjat skymta den första pelaren upp ur vattnet. Får se om man får uppleva den nya vägen färdig någon gång.

6 bilder

Hoppsan lilla Kerstin

Här använder de Facebook flitigt när man vill saluföra sig. Har sagt till Ploen att fota och ofta visa att hon finns. Hennes dotter gör det med sin nagelshop. Så i veckan lade hon ut en bild på lite dräkter. Problemet var bara att jag kom med också. Skicka bilden till mig, så fixar jag det. Vill ju inte förstöra hennes marknadsföring med mig i bild också. Annars har det varit otroligt mycket folk i shopen den här veckan. Har aldrig sett Ploen sitta uppe så länge och jobba, som hon gjort den här veckan. Mycket måttbeställt. Vi har ju Loy Krathong kommande vecka, säkert många som vill klä sig vackert. Eller så går ryktet om mig som kan trolla. Förklaring kommer strax.

Tidig jul 

Vi landade förra veckan på ett, för mig helt nytt matställe. Runt omkring var det bara bilverkstäder. Väl inne såg det mycket trevligt ut. Visade sig att det var en gammal god vän till Ploen som ägde det. Köket var inte stort, men det var menyn. Tog en Pad Thai som jag fick serverad på ett nytt, trevligt sätt. Smakade mycket bra. Ploen tog någon slags kyckling med ris och ägg. Hon avslutade med en stor efterrätt. Blir ju så när pappa betalar. Vad jag missade på vägen in, men såg när vi skulle gå därifrån, var julgranen man redan plockat fram. Här var man tidigt ute vill jag lova.
I december när vi kommer hem från Bangkok, är det nog dags att åka till Central Plaza. Se vad de dukat upp för mäktig julskyltning i år. Då åker 360-kameran med.  

Tidig jul 2

Kände mig tvungen att beställa julskinka, sill och senap den här veckan. Vi kommer ju vara borta en del under första halvan av december. Så det är lika bra att få det gjort nu innan vi far. Beställde från Olearys.S.B.D i år också. Tyckte deras julskinka var riktigt fin. Hoppas nu beställningen hinner anlända innan vi far till Hua Hin.

   

Inte lätt att vara boss

När Ploen drar iväg, vem är shopboss i huset då? Vem tror ni får ta emot kunderna som kommer? Hur förklarar man att Ploen inte är hemma? Ingen engelska, svenska eller min thai förstår de heller. 

-Ploen are not home
?
-Ploen är inte hemma
?
-เพลินไม่อยู่บ้าน
?

Vad gör man i ett sådant här läge? Jo man får försöka förmedla telefonkontakt mellan kund och Ploen. Inte alltid hon svarar. Suck. I väntan på att hon ska komma, kanske en flaska vatten kommer fram eller två. Eller ett litet trolleritrick. Går alltid hem. Då löser man det mesta, och kunden är nöjd. Därför utser jag mig själv till årets shopboss.

Apropå boss

Har nu lämnat mina deckare åt sidan ett dag. Läser nu Walter Isaacsons biografi över Elon Musk. Musk är ju aktuell nu i Sverige, i samband med den strejk som nu råder på Teslafabriken. En skrämmande bok, över en man som tror sig vara gud fader själv. Han må vara ett geni, som gjort historiska insatser för en bättre värld (?). Om detta tvista de lärda säkert. Men ödmjukhet verkar han tydligen sakna helt och hållet. Klicka gärna upp rutan under här, och se några exempel på hur han bemöter andra människor. Tragiskt om man frågar mig.  

Walter Isaacsons biografi över Elon Musk har nyligen kommit på svenska på förlaget Fri tanke. Det är 750 sidor fascinerande läsning. Isaacson följde Musk under två år, satt med på möten, läste sms, intervjuade vänner, familj, kolleger och fiender.

Några exempel ur boken:

Musk ville i effektivitetens namn dra ner på säkerheten i bilar och i fabriken. Invändningar tolererades inte. ”Teslas arbetsskadefrekvens var 30 procent högre än i resten av branschen.”

En robot i fabriken var inte så effektiv som Musk önskade. Den unge teknikern Gage Coffin kallades fram för att förklara. Musk sa: ”Hörrudu ... är det du som har gjort det här?” Coffin förstod inte vad Musk frågade om. Musk sa: ”Du är en idiot. Stick härifrån fort som fan och kom inte tillbaka.” Några minuter senare meddelade Coffins närmaste chef att han fått sparken.

Musks arbetsmetod är att bestämma enväldigt, sprida skräck och suga ut kraften ur underställda tills inget finns kvar: Han vill ”ingjuta en extrem och fanatisk arbetskultur”; ”en manisk känsla av brådska är vår operativa princip.”

När en raketuppskjutning misslyckas skyllde han offentligt på en medarbetare som inte hade med saken att göra. När en annan medarbetare protesterade svarar Musk: ”Det är jag som är vd. Det är jag som hanterar pressen, så lägg dig inte i det här du.”

En person som Musk visade runt i sin fabrik för rymdraketer säger: ”Det var märkligt att se hur teknikerna skingrades eller tittade bort när de såg Elon närma sig. De var rädda för honom.”

I en sådan företagskultur spirar rädslan på alla nivåer. Med rätta. När Musk köpte Twitter sammankallade han ett personalmöte. Det cirkulerade uppgifter om stora nedskärningar. ”Kommer du att ge 75 procent av oss sparken?” frågade någon. Musk skrattade. Nej, sa han. Tre veckor senare fick 75 procent sparken.

Medlemmarna i den gamla ledningen för Twitter hade rätt till aktieoptioner och avgångsvederlag om de sa upp sig. Sekunderna efter köpet av Twitter såg Musk till att blockera de fyra högsta chefernas mejlkonton, ge dem sparken och avhysa dem från kontoret. På det viset gick de miste om sina avgångsvederlag och aktieoptioner eftersom de inte hann säga upp sig själva.

Nej, inte nu igen

Det första man fick se när man kom ner på morgonen förra lördagen, var en massa vatten mitt över gatan. Säg inte att träsket är på väg att svämma över igen. Mitt framför vårt hus och längs med gatan, var det dock torrt. Vet att de håller på och fixar bakom träsket med vallar. Kanske skedde något som gjorde att vatten flöt igenom. Hur som haver, så blev det inte så mycket mer. Det dunstade bort så sakteligt sedan. Hoppas det hela var en engångsföreteelse. Räcker med skyfallen som snabbt blir stora pölar. Synd bara för mitt matställe, som fick stå under vatten ett tag. 

En hyllning, en tårdrypare

Såg Salminggenen i tre delar förra helgen. Laddade som vanligt upp med lite pappersnäsdukar. Visste att det skulle behövas. En rejäl tårdrypare men också ett väldigt fint porträtt, på kanske en av våra största idrottsprofiler tillsammans med dottern Bianca. Det här är en dokumentär man absolut inte får missa. 

Salminggenen (länk till dokumentären) är en personlig dokumentär om Salmingfamiljen. Den började spelas in hösten 2021 för att dokumentera Bianca Salming och Börje Salming och bådas idrottskarriärer. Under inspelningarna insjuknade Börje Salming i den dödliga nervsjukdomen ALS.
– Med tanke på vad som hände så ville jag verkligen slutföra dokumentären. Så att det blir en hyllning till min egen pappa. Vi startade dokumentären tillsammans när allt var som vanligt. Sedan förändrades det under vägen. Vi filmade både när han var frisk och sjuk, det gör mig glad att vi fick med när han var som vanligt också. Det känns fint att vi har så mycket inspelat från innan sjukdomen, säger Bianca Salming.

Loy Krathong

På måndag den 27 november firar vi Loy Krathong. Är väldigt vackert då mörkret lagt sig, och man ser alla krathonger med ljus, som flyter fram på floderna. Blir väl ett skutt till människobyn och vår flod där. 

  

En utslagen hjältinna

Ligger ofta i skuggan framför shopen, eller under vår bil. När jag sedan ska slå igen shopen på kvällarna, kommer hon från andra sidan gatan till mig. Gillar att bli kliad i öronen och på huvudet. Ibland blir hon så till sig, hoppar, skuttar och dansar runt. Men där kan vi sedan stå ett tag och prata med varandra. Eller jag pratar med henne. Sedan säger vi god natt, och hon traskar iväg i kvällsmörkret. Brukar hinna smyga till henne en godbit om vi har hemma. Mjölk gillar hon också att lapa i sig. 

I am sailing

Från dryga 800 kronor till 2900 kronor på Live Nation. Detta per styck. På en ockersida, tog de från 3500 kronor till dryga 5000 kronor per tyck. Tror jag avstår.

Tomma hus skramlar mest

Det här huset står precis innan sista bron och nedfarten till människobyn. Sen jag såg det för allra första gången, och det är väl säkert drygt 5 år sedan, har detta hus stått tomt. Och gör så än idag. Sådana här byggnader, ser man lite varstans när man är ute och åker i landet. Det gemensamma är att de är tomma. Man funderar hur de tänkte när man byggde dem. Är det hyran som skrämmer? Eller för dyra att köpa? Eller är/var inte behoven större? Och man fortsätter bygga liknande hus överallt. De lär väl stå tomma de också, vad det lider. Någon bostadskö lär det knappast finnas i det här landet. 

Nu tar vi nästa stora steg

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig. Nu siktar vi in oss på nästa jubileum. Blir väl någon gång under senhösten nästa år.

Innan dess hoppas man att V75 ska giva en lite större utdelning, än enbart kaffepengar. Varför inte denna helg. Eller nästa, eller kanske ännu nästa. Ja, man börjar bli van nu. Förhoppningar och luftslott raseras.
En sak är då garanterat säker. Det är att julkalendern börjar kommande fredag. Så först frukost till julkalendern, sedan skriva veckans inlägg. Nej nu måste jag nog sluta. Har en läxa som väntar. 1, 2, 3, 4….Må så grankott allihop, och trevlig helg.

Nästa vecka: 360-bilder på våra tempelplatser

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute

Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal

Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.