Buddhistisk begravning
Som rubriken säger, blev nationaldagen lite annorlunda i år. Vad sägs om en begravningsceremoni? Ja, det var vad det blev. Åter tillbaka till templet från föregående ceremoni som jag var med på, då just bara på slutet. Den här gången blev det från början. Stort rum där de närmaste troligtvis samlades. Utanför rummet ute i det fria, övriga som ville deltaga. En man satt på golvet och sa någonting. Munkarna svarade på det. Så höll det på växelvis en stund. Sedan tog munkarna över helt och hållet, och i kör framförde de texter. Efter kanske cirka 10-12 minuter så slutade de. Då blev det paus. In kommer personer med kartonger, innehållandes dryck och lite bröd. Efter uppehållet, fortsatte sedan munkarna som i första akten. Tror hela proceduren tog cirka 30 minuter.
Hittade en text på nätet som beskriver det jag inte visste om buddhistisk begravning, men nu så vet jag. Du hittar den längst ned här på sidan. Googlade annars på thailändsk begravningsceremoni.
Som jag skrev förra gången då vi var här, så såg man ingen direkt sorg. Människor skrattade och pratade med varandra. Kan kanske bero på de heliga skrifterna, som står i centrum för den buddhistiska begravningen. Buddhisterna ser döden som ett nytt kapitel och vill därför inleda det så bra som möjligt. Det är spännande och intressant med sådana här ritualer, som man aldrig annars får vara med om. Idag låg den avlidne i kista under hela proceduren. Förra gången låg personen först på lit de parade, för att på slutet av den ceremonin, flyttas över till kistan. Det här måste jag ta reda på varför det var så. Om det nu finns något svar på den funderingen. När vi kom ut från ceremonin, hade mörkret börjat läggas sig över Bangkok. Tror inte det var sista gången jag besökte detta tempel. Nu vill jag väl som övriga världen, att samhällena så sakteliga kan komma igång igen. Snart vill jag kunna få gå på något bröllop igen. Mest för matens skull om inte annat.
Buddhistisk begravning
Vid en buddhistisk begravning kan begravningsceremonin hållas vid tre olika tillfällen. Antingen hålls ceremonin före gravsättningen, före vid en buddhistisk begravning hålls traditionellt sett minnesceremonier på de 3:e, 7:e, 49:e och 100:e dagen efter dödsfallet, men dessa datum är något flexibla. Dessa högtider hålls antingen hemma hos familjen eller vid munkkloster.
Efter ceremonin förseglas kistan och den tas antingen till krematoriet eller till gravplatsen. Efter ceremonin är det sedan likt svensk tradition vanligt att ha en minnesstund. Vid en buddhistisk minnesstund fortsätter man läsa buddhistiska skrifter sittandes på filtar på golvet. Enklare förtäring äts också. Minnesstunden är av ett enklare slag eftersom man ska fokusera på den bortgångne under denna ceremoni.
Den avlidnes kropp vid buddhistisk begravning
Vid buddhistisk begravning anses den avlidnes kropp oren direkt efter dödsfallet och ska inte vidröras i onödan. Snarast ska den tvättas och kläs i rena kläder. Kläderna ska inte vara av någon speciell karaktär utan helt enkelt vara av samma typ som de vardagskläder den avlidne bar under sitt liv. Det är vanligt att en nära, munk eller nunna, kommer förbi dödsbädden och ber för den döde. Buddhismen tar inte ställning till huruvida kroppen ska kremeras eller jordbegravas, det viktiga är att kroppen behandlas med respekt. Den vanligaste gravsättningen vid buddhistisk begravning är dock att kremering väljs.
Gravsättning vid buddhistisk begravning
Om kroppen ska kremeras vid buddhistisk begravning, brukar ceremonin först och främst hållas i närheten av krematoriet av praktiska skäl, då de närvarande ska följa kistan i procession till kremeringen. Dagen efter kremeringen hämtar familjen upp askan i en urna och den gravsätts företrädelsevis i ett kolumbarium. Dock är denna gravtyp ovanlig i Sverige.
Vid klädseln vid en buddhistisk begravning ska vara vit, då denna färg symboliserar sorg och allvar enligt buddhismen. Längst fram i ceremonilokalen finns ett altare invid kistan, där den bortgångne ligger i vardagskläder, med rökelser, levande ljus och religiösa symboler samt blommor.
Buddhistens tro på återfödelse – reinkarnation
Den grundläggande tron om livet och döden inom buddhismen är att man återföds (reinkarneras) efter sitt nuvarande liv. Hur återfödseln sker beror på den karma personen lyckats samla ihop under livet, alltså hur bra människa personen ifråga har varit. Reinkarnationen kan ses som en stege, där man klättrar upp för varje liv och strävar efter det stadie som heter Nirvana, vilket är då personen finner evig frid.
På dödsbädden finns nära vänner och familj på plats, vilket inte är helt olikt någon annan religion. Döden anses vara en naturlig del av livet, och den döende ska göras bekväm med detta faktum. Mantran sägs och böner bedjes av de anhöriga för att skydda den döende under dess nästa resa. (Från lavendla.se)
